Familjär känsla
Något annan som jag tycker kommer mer är att berömmen försvunnit och får endast höra om man gjort något dåligt. Som igår när jag tog det lugnt innan vi börjat ställa ut borden fick jag höra: Varför stå du här och hänger, gå ut och ställ i ordning. Då blir man väldigt sugen på att göra det, men jag valde att inte säga något och började själv att ställa i ordning. Anledningen till att jag tog det lugnt var att jag hade feber och väntade på att några som bytte om skulle komma tillbaka och hjälpa till. Det är sådana här händelser som jag tycker blivit vanligare och att vet det finns fler än jag som upplever samma. Det som jag tycker är viktigast är att de som frivilligt och gratis väljer att jobba på NH ska tycka att det är roligt och ska vilja komma tillbaka och jobba och det är jag inte säker på att alla vill och att de kan känna ett obehag att jobba, det är något som jag själv kan känna ibland. Fast att jag har utvecklat en stark känsla för NH men att även den börjar försvinna och därför som jag uteblivit ifrån vissa presidiemöten och NF-möten. Fast jag brukar ha bra anledningar som att jag fyller år, eller nån i familjen, har tenta dagen efter, jobbar på NH, sjuk som igår och ibland har det hänt att jag helt glömt bort. Fast även att jag väljer bort dem för annat som jag tycker är roligare/viktigare och ger mig mer. Känner även att det finns dem som inte vill ha med i NF-styrelsen och då känns det inte uppskattat att vara med på möten, då känns det mer värt att gå på ÖNN-möten för får uppskattning för arbetet som man gör helt frivilligt och på sin fritid när det istället skulle behövas pluggas.
Detta är självklart inte något som är tycker stämmer in på alla och att det fortfarande finns dem som gör det roligt att jobba och att detta inte är något som jag upplevt speciellt igår utan under en längre tid. Fast tycker fortfarande att det är värt att jobba på NH men att det finns dem som behöver tänka efter vad NH är för ställe och hur man då kan behandla varandra, för enda sättet att NH kan fortsätta att ha öppet är om det finns frivilliga som vill jobba. Kan tycka att NH ska ta över nationslaget i innebandys syn; att vi alla gör vårt bästa men att det kanske inte alltid blir rätt!
Jag kanske bara en gamling som minns allt som en nostalgier. ;)
Ciao
Ps. Nu blev det ett riktigt långt inlägg att jag inte orkar rätta, så ni får leva med den dåliga grammatiken och felstavningar och vara nöjda med jag skrivit något. Ds.
1. Du gammal i jämförelse med mig? Pfff...
2. Som jag också sagt till dig, den känslan har jag också haft länge, men det var först när du sa det häromdagen som du satte tummen på vad som inte känns rätt. Tyvärr...
Tråkigt.
Men jag antar att det är så med allting.
Det går i vågot, kommer nytt folk med nya rutiner.
Om några år känner säkert de där nya samma sak.
Därför är det tur att Xperteleven finns kvar!
Bra skrivet, men det hade kanske varit bättre att säga det rakt ut i "verkligheten" så alla fått höra och reflektera. Nu är jag klar med min "vuxenhet".
När man sitter på en post händer det lätt att man blir fartblind av allt man vill göra och ska göra, för just nu är det många i båda NH styrelsen och NF styrelsen som jag upplever det som verkligen vill göra mycket och gör mycket. Ingen sitter där bara för sittandets skull.
Själv är jag en sådan person som inte direkt behöver uppskattning ofta för det jag gör eftersom jag själv valt att göra detta. Men jag förstår verkligen din åsikt om att det är viktigt att belöna dem som inte fungerar som jag, att få bekräftelse för sitt arbete (som utförs pro bono). Detta är viktigt.
Jag kan också sakna den familjära känslan du beskriver men jag tror precis som Chris skriver att sådant går i vågor, kanske beroende på hur mycket man själv jobbar eller hänger på NH. Inom nationerna själva har ingen sagt till mig att den känslan saknas.
Och kanske beror det lite på att klimatet har ändrats från att försöka vara en liten grupp där alla känner alla(martyrer, idealister) till som det börjar bli nu fler små grupper där alla känner alla men bara inom sin egen grupp(mer organiserat, realister). Det är bara en vis typ av människor som har energin och är av den typen som försöker behandla alla med samma glädje.
Men kritiken är legitim, frågan är väl vad man kan göra för att fixa till det. Jag tror att ju fler personer som involverar sig ju svårare blir det dock att ha en "familjär-känsla" som inkluderar alla.
Kanske är det naturligt då att du finner den starkast i ditt "hem" dvs din nation. Men det är bara spekulationer från min sida.
Det ska bli spännande att se i vår vad som sker när de två nya nationerna förhoppningsvis drar igång seriöst igen och nya styrelsemedlemmar kommer in.
Intressant läsning som sagt.